Fortfarande fredag

Vissa dagar bara måste man blogga. Det är det här med crawings. Jag sitter i skolans datasal en fredag eftermiddag. Naturligtvis är det ingen annan här. Det är jag och surret från ett tjugotal datorer i standbyläge.

Planen är att ta mig ner till närmaste grill och unna mig något så osunt som potatismos med kebabsås. Sjukt gott. Potatismos är underskattat i den svenska matkulturen. I Prag serverades jag potatismos med glass och kanel. Det var löjligt gott.

Dagen till ära har jag kängor på mig. Det kändes som en kängdag och det ryktas ju om snö. Dilemmat är om man ska försöka dra ner byxorna över kängkanten för en mer diskret uppenbarelse, eller om man ska följa strömmen och skylta med dojjorna. Jag har inte riktigt bestämt mig än. Kan ju bli ett ben av varje så att det inte känns så utstuderat.

NOTE TO SELF: För att göra den här bloggen lite roligare måste jag hitta sladden som är ämnad för att föra över bilder från mobilen till datorn.


En Youtube-request. Tipstack till Carin. Ja jag vet att den förmodligen är gammal, men den är rolig för det.

FREDAG

Jag ligger här i min morgonrock och bygger upp en liten irritation över att jag inte är i skolan ännu. Jag kommer att behöva vara sådär äckligt effektiv när jag väl kommer dit.

Oasis kommer till Sverige! Inte bara till Sverige, utan faktiskt till Göteborg. Den 5 november kan man börja boka biljetter, och jag har därför redan kontaktat en bullvan.

Problemet är att de förmodligen kommer envisas med att spela ganska många nya låtar för att sätta det lite råare spaceade soundet i centrum. För att hålla ihop det någorlunda kanske de klämmer in Wonderwall, Don't look back in anger och Supersonic mellan varven. Jag vill höra Cast no Shadow och Girl in the dirty shirt. Känns som man bör ha med sig ett gigantiskt plakat om det ska gå vägen.

För övrigt så har en kompis till mig skrämmande bra koll på medlemmarna i All Saints.

Maten puttrar på spisen. Det är pastabaserat och pestokryddat - som vanligt.

Ikväll blir det en annan konsert. Det kan bli strålande, kan bli sådär.

Antingen är jag uppe med tuppen eller så har jag inte gått och lagt mig än. Ni som känner mig kanske kan våga er på en gissning.

Höjden av lycka är att ens "häng" inte kommer in på ett ställe eftersom de är för berusade.

Idag har varit en mer missantropisk dag än vad den gemene torsdagen brukar erbjuda. Jag har inte bestämt mig för om det är bra eller dåligt ännu. Klart är att människor är olika, vi surfar på olika vågor, det finns de som aldrig kommer upp, de som kraschlandar, och de som iakttar allt från bardisken.

Fick idag veta att den här bloggen trots allt har en del läsare. På söndag reser jag till Amsterdam. Litteraturen på internet kan bli lidande någon vecka.

För er som har glömt. Bertil Gertner trodde på änglar.

Little Saturday

I efterskvalpet av gårdagens Debatt hade min utsände kompanjon och kollega konfronterat draken på fyran. Han hade svarat spydigt, men snabbt tappat intresset då han upptäckte att min kompanjon varken var Lasse Lagerbäck eller Yannick Tregaro. Inte ens Patrik Sjöberg var han.

Samma drake hittade jag på den största byline som förekommit i GT på 25 år. Han gillar inte att bli skojad med.

I övrigt börjar jag se ett mönster i bylineträsket. Om man får åka utomlands och skriva - då får man automatiskt en bildbyline. En sån där med sunkig bildkvalitet, som beskurits strax ovanför bröstvårtorna, och har miljöbakgrund.
Om man jobbar på sporten eller ekonomin, då har man också rätt till minst en bildbyline per nummer. Om man gör sitt jobb, och faktiskt producerar en journalistisk artikel är det tveksamt om den belönas med en bild. Däremot har du stor chans att få med hela kroppen på print om du skriver om schlager-SM. That´s nice.

Ikväll är det liten lördag.

Jag orkade bara tre timmar på K to the T to the B idag. Håller ju på och plöjer GT så det går inte särskilt fort eftersom jag måste göra diverse kodningar varje gång jag ser en bildbyline. Hann med fyra dagar idag, att jämföra med DNs fyra veckor på samma effektiva tid.

Tänkte på det här med rymdsonder och NASA. Deras nuvarande marsfarkost var beräknad att dö den 29 augusti. Då skall de lämna kvar den på en okänd planet helt utan begravningsceremoni. Är det att källsortera och tänka Al Goreiskt? Om vi nu planerar att förflytta oss i framtiden kan vi ju försöka lära av våra misstag och försöka ge fan i att förstöra ännu en planet.
Jaja, saken är den att maskinen lever vidare. Den var hårdare än amerikanerna tänkt sig. Den 14 oktober hade den pallat med en två dagar lång sandstorm. Den lever på lånad tid. Häftigt.

Jag spelade FIFA istället....

Det blev ingen medverkan i debatt. Inte ens i publiken fick man sitta, vilket väl från början var produktionsledarens tanke. Jag fick ett mail från SVTs medarbetare där det mer eller mindre lovades att jag skulle bli uppringd. Så skedde icke. Om det beror på att de redan hade hela maffian på plats, eller för att jag inte skräner orden på min egen blogg tänker jag inte spekulera i. Klart är att programmet var ganska sevärt ändå, och att en del av mina licenspengar tydligen går till att förse semimytomaner med e-postadresser. Nåja, det kommer fler tillfällen till mediala kupper.

Vad är skillnaden på mig och dig? Den frågan fick jag på sms idag. Jag hade tydligen lovat vederbörande ett fyndigt svar vid ett tidigare tillfälle. Naturligtvis kom jag inte på något vettigt att svara på. Jag börjar bli gammal. De ord som tidigare fanns i överflöd inne i hjärnan går inte att plocka ner lika lätt nu. Frukterna växer inte lika tätt på trädet helt enkelt.

Vem vann då debatten i dagens publika serviceutbud? Skulle kunna ha varit Magnus Betnér. Lagerbäck befäste bilden av att vara världens tråkigaste Lasse. Journalisterna bekräftade även de sig själva som självgoda felfria små utopier i människoform. Det är det som är vackert med debatter.

Det pratades väldigt mycket om mytbildning. Efter att ha ”forskat” i gamla tidningar från stenåldern – 1983 – kan jag konstatera att det gick att göra löp på Carola redan då. Fast på den tiden var det mamma Häggqvist som agerade kvällstidningsfotograf. Tiderna förändras.

Imorgon kanske det blir en kvällspilsner. Kanske blir det på torsdag. Klart är att man blir duktigt törstig av mikrofilm.

Tänkte att jag skulle nämna ordet Schulman också. Enbart för att se om det genererar fler träffar. Schulman, Schulman, Schulman.

Gôtt o blandat

Man blir lite konstig när man rullar mikrofilm i på tok för många timmar. En vän till mig fick därför känna på klimakterie-Henrik tidigare i eftermiddags. Den här veckan kommer att spenderas med ansiktet framför en stor skärm med på tok för ljus lampa. Denna skärm är ett aber som scrollar gamla tidningar. Jag måste läsa alla – typ.
********************************************************************************
Men jag ser ljuset i tunnelns slut. På fredag är det konsert och jag har biljett. Kan bli så, kan bli bra, kan bli ganska okej ändå.
********************************************************************************
Käkade hamburgare med min gode vän Simme på söndagseftermiddagen. Han som stod inne i det lilla plåtskjulet med husvagnsinspirerad inredning var jävligt dryg. Han påstod att han jobbade där, men jag vet inte om jag köper den. Det som talar för honom är att han faktiskt gav oss var sin burgare mot betalning. Högre priser än på menyskyltarna naturligtvis. Folk måste börja tänka lite mer business. Var lite trevlig – människor är i allmänhet dumma, alltså är kunden dum – le lite åt henne så kommer hon tillbaka. Hur svårt ska det vara? Och så behöver de experter för att tala om varför det är finanskris. Att experterna dessutom har grava problem med att enas om problemets kausaliteter gör ju det hela ännu roligare.
****************************************************************
Finanskris. Det man inte kan ta på existerar inte.
- Jävla ointelligent, rabiat, barnslig tanke säger ni kanske. Men applicera den på rädsla, nervositet eller ångest istället så ska du se att det börjar hända saker.
*************************************************************
Det kvittar tydligen hur förkyld du är, det finns alltid någon som hostar högre.
*************************************************************
Igår reste Lennart Johanssons Pokal från Borås till Göteborg, där gick han vilse och hamnade i Kalmar.
*************************************************************
Stig Lundström vill pga hälsoskäl inte bli omvald som ordförande i IFK Göteborg. Göran Johansson vill inte bli omvald som Göteborgs kommunala don Corleone. Ser ni sambandet? Om inte kan jag berätta att gamle, goe ”sosse-Gunnar” sitter i blåvitts valberedning. Göran, du är välkommen.

SVT Debatt

Ligger i bäddsoffan och sneglar på SVT Debatt. Det handlar om skolan. Jan Björklund blir grillad. Eller rättare sagt så är det en panel på uppskattningsvis 40 personer vs. Jan Björklund. Lite ojämna odds?

Problemet är ju att ingen av dessa 40 är beredda att ta till sig politikerns argument. Tycker Björklund klarar sig ganska bra. Han är intelligent. Men framförallt är han inte som alla andra rutinerade politiker – en bulldozer som trycker sig framför andra med sin orala tyngd. Han finner sig i att bli överkörd ibland. Jag gillar det.

Jag gillar inte att Blogger kör en 10 minuters service så att jag inte kan blogga, när jag ändå inte besökt sidan på över 48 timmar.

Min kusin ska gifta sig. I sommar. Med en amerikan. Stort grattis och lycka till henne.

I helgen blir det träningsläger. I november Amsterdam och junior-EM. Jag är coach. Om jag är bäst vet jag inte, yngst och snyggast – absolut. Jag har inte ens träningsoverall – taking the sport of fencing to a new level.

Det har tagit 10 minuter att skriva ihop detta. Nu bet han tillbaka, Björklund. Efter att ha byggt upp sympati. Skickligt spelat.

Ska förövrigt medverka i debatt på tisdag. (Hoppas jag). Ska snacka ner Yannick Tregaro då han snackat upp sig och hurtbullarna i trikåer lite väl mycket på sista tiden. Jante, ni vet.

Idag har jag lätt berört ämnet rubrikssättning

Det värsta med journaliststudenter är att de sällan, för att inte säga aldrig, kommer ensamma. De små flockdjuren slår läger på platser de tycker fyller deras primitiva syften. Problemet är att de är i vägen! Det finns ett begränsat antal mikroläsare på KTB, men ett obegränsat antal journaliststudenter. Det är en ekvation som inte går ihop. Jag kommer att behöva campa (som en EMO-unge till en dålig konsert) utanför ingången till Tidningsbiblioteket för att få tag i en maskin. Det stör min annars mycket behagliga dygnsrytm.

Genomförde en intervju idag med en trevlig journalist. Och drack gott kaffe. Man kan säga att fram till klockan 13.00 var dagen helt okej. Men när min lasagne förvandlades till en tacopaj och min läsk till kranvatten försattes dygnet i vad man skulle kunna kalla för nedförsbacke.

Nu håller jag mina små tummar för att Elfsborg förlorar mot Trelleborg. Gör de det är det så osannolikt att jag tror Blåvitt vinner guld i år igen. Den där känslan jag har i magen talar för det med fyra omgångar och tolv poäng kvar att spela om.

Dagens outfit:
Kommunala ärenden
Offentliga dokument
Väska
Luva
Kaffekopp

Fylleskandaler och damfotboll

Okej, en känga till kvällspressen innan jag somnar. Häng med nu för det här är ganska roligt.

Det finns inga stjärnor i damallsvenskan! En bidragande orsak till detta kan ju vara just kvällspressen. Däremot finns det fenomenstjärnor, som blossar upp som mystiska rikskändisar utan namn så fort de råkar göra bort sig. Så länge de håller sig på banan är det ju ändå ingen som vill läsa….

Men men, åter till ämnet. En stjärnspelare i Umeå var ute och firade, det gick lite för hett till. Rubriken talar om en stjärna. Varför?
Det handlar om att sälja lösnummer – sant men inte hela sanningen.
Det handlar om etik, man publicerar inte namn i onödan – bullshit.
Det handlar helt enkelt om att ingen hade vetat vem stjärnan var om man skrivit hennes namn.

Vidare kan man ju tycka att det är helt okej att gå ut och ta en öl för mycket när man vunnit serien och dessutom lyckas förnedra motståndet i sista matchen med 10 måls marginal. Dessutom är det kallt i Umeå, glöm inte det.

Imorgon ska jag läsa fem syntetiska månader av Aftonbladettidningar. Det går 30 dagar på vår syntetiska månad. Det blir alltså 150 olika nummer av Aftonbladet. Pärm till pärm. Det ska bli så roligt.

Höst.

Dagens höjdpunkt är inte SPSS. Programmet som gjorde att jag aldrig riktigt tog mina ekonomistudier på allvar har börjat besöka mig igen. Med tanke på att jag har en äcklig CD-rom i min väska är risken för hembesök dessutom ganska stor.

ÖIS uppe i allsvenskan. Vad betyder detta? Henrik Leman siar på sin blogg om att Jonte Berg spelar i rödblått nästa år. Kanske är äldre broder Berg trött på sin något anonyma tillvaro i Blåvitt? Det är nog ingen dum gissning. Om LSK trillar ut vill jag lägga en annan X-ängel till Örgrytes squad. Svedberg-Dalence blir ett bra komplement till en ÖIS-trupp som är alltför beroende av Pavel Zavadill?

Intervju och KTB kommer att förgylla morgondagen om allt går enligt plan. Men jag är förkyld så vi får se hur det blir med moralen.

Jag testade 118100 - den där tjänsten dit man ska kunna sms:a vilken fråga som helst och alltid få svar. Svar fick jag:

Tack för din fråga. Frågan ligger i vår internkö för vidare bearbetning och kan ta tid att besvara. Mvh 118100

Vad jag frågade om? Jag ville ha ett årtal på den första bildbyline som någonsin publicerats. Jag återkommer i ämnetom jag får svar.

Allt fler svenskar super på helgerna. De går ut och dansar, tar några öl eller sitter hemma och spelar Singstar med dryck. Från myndigheterna hörs klagorop och Systembolaget får sprida sin propaganda på en helsida i GP.

Min tes - allt är TV4s fel. Ärligt talat - Stjärnor på is. Varför? Mer eller mindre kända personer som gör mer eller mindre bort sig i ett par skridskor. Är det detta svenska folket ska matas med som helgunderhållning så är det ju inte konstigt om folk behöver ett glas vin eller tre.

Idol kan jag köpa. Funkar det i USA så går det alltid hem i Svedala, och dessutom har ju "alla" en chans att visa upp sig. Leva drömmen, bli känd, rik och insläppt på Stureplan.

Jag har lite svårare att begripa hur "Let's Dance" kan locka ännu fler tittare. Vem i sina sinnens fulla bruk kan vara nöjd med livet när man ser Lasse Brandeby framföra ett försök till tango? Som om inte det vore nog så är David Hellenius programledare. Varför TV4? Varför?

Nu har man alltså hårddragit konceptet. Man har tänkt till lite. Vinter blir skridskor blir mediekåta kändisar blir pengar till kanalen. Stjärnor på is. Ni måste skoja.

Det är tur att man inte betalar licenspengar till TV4. För då hade jag begärt en refund. Om om hade varit hade jag skrivit ett brev.

Hej TV4.
Jag vill ha tillbaka mina licenspengar. Allt vill jag ha tillbaka. Eller näe, ni kan behålla en krona. En krona är vad jag tycker det är värt att spendera på eran sk familjeunderhållning.

MVH Henrik Lundegard

PS. Varför släppte ni iväg Ola till en betalkanal? Inte ens där slipper jag höra hans eviga skämt. Fattar du inte att du inte är rolig Ola? Om det bara är en själv som skrattar åt sina egna skämt så är det oftast en hint om att man kanske inte är den där skojaren och spelevinken som man tror. Varför skrattar du alltid Ola? varför? Det var fan inte schysst att släppa honom. Jag vill nog ändå ha tillbaka den där sista kronan också.

Henrik svara på läsarmejl...

Hej Henrik. Var står du politiskt? Mvh Anders

Hej Anders.
Jag är inte ens med på din skala, så fråga inte ens. En dag, när jag startar mitt eget parti (PFS - Partiet för självgoda) och tar mig in i regeringen med fullständig majoritet, då kommer du förstå.


Hej. Ta bort din fula bild. /Anonym¨

Hej Anonym. Eh, nej. Brev från dig är ju hela grejen med grejen, om du fattar grejen.
Att du är anonym kind of made my day.

Hmm....det fanns inte så mycket fler läsarpost att replikera. Ingen alls närmare bestämt.

Jag skall till Amsterdam. Men jag vet hur det kommer bli, jag kommer åka dit utan att egentligen ha varit där. Som med alla andra städer jag frekventerat, ungefär. Nåja man ska inte gnälla. Resan är betald och det kommer säkert bli trevligt. Holland är ju ett i-land och jag har bara sett tre olika sporthallar där...

Kalmar-Blåvitt på lördag. Då tar vi ytterligare ett kliv mot den osannolika trippeln.
Optimist och verklighetsförnekare. Absolut.

Imorgon ska jag arbeta. Det är ju ingen hit.

Tips för att underlätta livet:
- Gå ut på krogen - behöver ju inte vara lördag för det.
- Titta på repriser av Shark kl 23.00 på trean (vardag krävs)
- Låtsas att du inte bor i Göteborg och att det är höst.

Philip Karlsson - Clarity

Dagens Youtube. Kolla hans andra låtar på Philips Myspace-sida.


Instrumental musik är underskattad, särskilt när gitarren är så bra.

I övrigt så var jag på bio igår. Såg Patrik 1,5. En ganska charmig mysig film. Man fick ungefär vad man förväntade sig. Betyget blir en stark trea, eftersom jag gillade skådespelarinsatserna och då i synnerhet Gustaf Skarsgårds.
Tyvärr lyckades min biopartner med konststycket att förstöra filmen med en kort kommentar efter redan två minuter, men det är en annan historia.

Slaktad. Det är jag och Sokrates.

Nedanstående krönika blev i vanlig ordning slaktad. Den är i vanlig ordning för spretig. Ställer i vanlig ordning för många frågor utan att svara på dem. Min vana trogen höll jag mig både tyst och för skratt. Vi diskuterade att man måste våga utmana och bryta de journalistiska ramarna i över två timmar. Något vi ändå aldrig får göra i praktiken.

Journalister är de självgodaste av de självgoda - väldigt fritt citerat ur en klasskamrats text. Därför är det kanske inte så konstigt att det är en självklarhet att man ska ha svar på allt man tycker.

Min uppfattning om att skriva något för att väcka debatt är naturligtvis helt felvriden. Man väcker tydligen bara debatt om man har svar på allt, svar åt alla.
Att bara ställa frågor, och låta läsaren få tänka till är ingen hit i den journalistiska världen.

Men men, Sokrates hade det ju inte heller så roligt.
(Egentligen borde jag skriva en kortfattad aktiv mening där jag förklarar för er som inte förstår att Sokrates var en frågvis jävel, numera är död sedan länge, och är något av en legend inom den vetenskap som vis(s)a hävdar inte är en vetenskap, men som har namnet filosofi, men det skiter jag i)

Självgod? Jag - You be the judge. Som sagt.

Vem tjänar på att alla är lata?

Det var en gång en tid utan mobiltelefoner, Internet, bloggar, virituella forum och webb-TV. Jag vill börja med att berätta om den berömda artikel om agendasetting som McCombs och Shaw skrev i just denna tid. Här drevs tesen att det är media som i stora drag sätter den politiska agendan.

Firma McCombs och Shaw menar att det är media som avgör vad som är viktigt, vad man behöver skriva om. Ett exempel är att
media fungerar som ensam kontaktkanal till politiken för många människor. Problemet är att människan är passiv, för att inte säga lat. Vi tar in mycket information, men orkar knappast reflektera över vad informationen säger till oss. Vem vill titta på Bingolotto om man inte har en Bingolott? För att belysa problemet citerar McCombs och Shaw den amerikanske forskaren Bernard Berelson:
”On any single subject many hear but few listen”.

Men nu, när tekniken gjort att vi lever i ett helt annat medialt samhälle, kan man fortfarande driva samma tes? Och vad får det i så fall för konsekvenser?

Varje dag möts vi av stora rubriker som skriker ut det som media bestämt är dagens sanningar. Vi läser löpsedlarna betydligt oftare än vad vi faktiskt köper tidningen. Vi reflekterar inte speciellt mycket. Vi kanske blir lite allvarliga över kaffekoppen eller den första ölen på krogen. Då uttrycker vi kanske ett litet passande förakt mot rubriker om viktminskning när vi kunde ha fått läsa om nya hemskheter i Irak eller Afghanistan. Men reflektioner, nej det är det ingen som har tid, lust eller ork med.

Tidningens layout blir allt viktigare, det korta och explosiva budskapet förväntas alltid finnas där. Det gäller att droppa bomber på löpet, varje vecka, varje dag. Det är ju nämligen ingen som har lust att läsa brödtext trots att man har tidningen uppslagen vid frukostbordet. Man läser rubriker, ingresser, bildtexter – kanske hoppar över ett stycke för att nästa mellanrubrik ser spännande ut. I en tid där tidningsdesigners blir otroligt väl ekonomiskt kompenserade och kändisar i medievärlden, det är där vi befinner oss nu.

Webben är fortfarande ett ganska nytt forum och ett paradis för rubrikläsaren. På en marknad där det gäller att vara först och störst kan man nu se att utvecklingen går mot fler TV-klipp. Fenomenet vi kallar webb-TV växer sig starkare och starkare. Tyvärr diskuterar klipp som på sin höjd är någon minut långa sällan något som skulle kvalificeras som en seriös toppnyhet i ett mer seriöst forum.

Kan det vara så att journalisterna och redaktörerna, ägarna och investerarna håller på med exakt samma sak som alla andra? De är passiva och de reflekterar inte. Kanske är det de själva som skapat ett behov som egentligen inte fanns. Ungefär på samma sätt som de som inte kan leva utan sin mobiltelefon. Är det verkligen så säkert att man skulle gå i konkurs om man satsade lite mer på information och lite mindre på att droppa bomber? Jag är inte så säker på det.

Lite kul...

Ännu en kändis. Ännu en rättegång. Varför publicerar de namnet på Tito men inte på denna folkkära artist? Jag vet vem det är. Jag känner honom inte.

Min käre lagom tjocke bror har köpt ett Nintendo Wii. Det är många hetska dueller i det Lundergardska hemmet just nu. Den lille envetne har gått och tjuvtränat bowling under hela eftermiddagen. I de andra sporterna är jag tämligen ohotad. Självgod? You be the judge.

Dagen har ägnats till en massa nyttiga ting jag behövde styra upp. Man känner sig lite ordentlig efteråt. Nästan äcklad. Tänk vad jag skulle ha åstadkommit om jag alltid var så här effektiv. Jag skulle ju kunna göra hela släkten stolt.

En bekant jag har genom fäktningen är för övrigt helt underbart bra på att spela gitarr.

I'm a journalist, I'm a journalist, I'm a jour....

Lägg märke till att han i sin förtvivlan säger att de tagit "all my equipment" vilket enligt mina språkkunskaper gör att det är jäkligt roligt när han först slänger ut en kamera och sedan sitter och fingrar med mobilen som en pokerspelare leker med sina marker.

Var är du?

Det är så logiskt, alla fattar utom du.

Det är inte mycket jag kan, eller kanske ens vill förstå, när det gäller ekonomi. Men man får ju anstränga sig hårt om man ska ha missat att det råder någon form av ekonomisk global orolighet just nu, för att inte säga kris. Då tycker jag som vän av logik att det är lite konstigt när börsen slår rekord i att öka.

Jag har beställt redigering av min heta bildbyline. Om man gör smygreklam så kanske det går fortare? Det var det där med logik igen.

Kanske borde jag nyttja bilder flitigare på bloggen. Det kommer tids nog.
Nu ska jag skriva ett PM.

En person. Vi hänger. Kanske för ofta.
Jag fastnade för dig för du slog lite hårdare än alla andra.
Ditt hår, en hel vetenskap. Ett leende så cyniskt att intelligensen är svår att gömma. Även om du försöker. Men ett skratt som värmer mer än ett kärnkraftverk. En charmig paradox.

Vi förstår inte varandra. Det är det vi har. Gemensamt. Vi läser mellan raderna, men ibland tar vi fel på språk, det är nackdelen med att tala flera. Vi hjälper varandra. Vi finns.

Förlåt för det där sista jag aldrig sa.

Så blev det 0-0. Lagerbäck gör det igen. Ni som trodde att Sverige åkte ut ur sommarens EM-turnering när vi förlorade mot Ryssland har fel. Vi åkte ut när vi började gå för kryss mot Spanien, i en match vi dominerat. Då bytte han ut de dominerande spelarna, igår bytte han inte ut Elmander.

Elmander var inte bara målsumpare, som tidningarnas "experter" skrev. Han var en risk i andra halvlek. Endast när Allingsås stolthet tappade boll offensivt hade Portugal något som skulle kunna kvalificeras som en målchans. Det var inte bara en gång. Zlatan var Zlatan som vanligt, och visar ännu en gång att han är världens bäste spelare? På bänken satt Sveriges bäste målskytt, Marcus Berg. Där fick han sitta. En poäng var tydligen bra på hemmaplan. Undrar om han får spela nu när Zlatan är avstängd. Knappast. Larsson, Elmander - byte i 76:e - Rosenberg in. Övertaggad som ett svin. Gör ännu en dålig landskamp. Lagerbäck hjälper inte talanger in i landslaget. Lek med tanken Rosenberg/Berg på topp från start i Portugal. Det ni.

Gårdagen

Country är ett underskattat fredagsnöje. Men tar man 100 spänn i inträde till en halvfull lokal så tar det bort halva nöjet. Hans cover på Get Rythm var i och för sig jävligt bra.

Äntligen är Zlatan kapten, om än bara för en dag. Då ska Aftonbladet vinkla på chocken som stackars sidleds-Danne upplevde. Över att bli ratad. Petad. Dumpad. Lite missriktat fokus tycker jag.

Gårdagens roligaste var nog Tito igen. Han hade utlyst en presskonferens på ett flervåningshotell i Göteborg, där han på nytt förväntades föda kvällspressen med förnekelser. Tito var säkerligen taggad. Journalisterna med - som skulle få stoff till nya löp. Men Tito kom aldrig fram. Han greps av polis på väg dit. Presskonferensen fick istället hans fru ta hand om. En no-win-situation?

Praktikplats

Det verkar som om jag i jul ska praktisera två veckor på Gais-Posten. Jag kommer där spendera mina två decemberveckor på sportredaktionen.

På tal om sport så kanske skadekrisen i landslaget äntligen tvingar Lagerbäck att ge Marcus Berg chansen från start i en viktig match. I så fall kommer Marcus ta chansen och slå sig in på allvar, allafall före Rosenberg...

Eftersom alla bryr sig...

Dagen började i en kompis soffa, efter en het och intensiv tv-spelskväll. Den fortsatte med lite ångest över att jag var tvungen att ta mig ner till samma kompis arbetsplats med hans nyckel, men gick snabbt över i lycka eftersom jag i alla fall inte var bakfull.

Den fortsatte sedan med det inplanerade projektmötet. Vi kläckte naturligtvis åtminstonde 1,5 jäkligt bra idéer över en effektiv och trevlig lunch. Sedan gjorde vi lite affärer med nikotinanknytning, innan vi avslutade mötet med en rundtur (läs: bygg inte om hela jävla infrastrukturen varje månad Göteborg!!!) i den nya redaktionsbilen - en Benz....

Var en stund hos min mor med min bror (ofrivilligt rim). Det var trevligt och bjöds på god mat. Min bror började slåss med mig. Han fick stryk. Mentalt. Av mamma eftersom han höll på att förstöra hennes taklampa.

Kvällen avslutades med lite pill med den här bloggen. Och många svordomar över att min dator lever sitt eget liv, och jag har inte råd med en ny. Snart är det helg. Undrar vad man ska hitta på då?

Kan inte sluta tänka på det här med FRA

Som ni ser har jag en ny "look" på bloggen. Den är väldigt pimp. Den uppmärksamme läsaren lägger kanske märke till min blygsamma bildbyline. Det är ju trots allt ett måste i den mediala värld jag hoppas kunna försörja mig på i framtiden. Faktum är att det är så inne med bildbyline att jag funderar på att skriva en motsvarande C-uppsats bara om detta. Jag tycker det låter som en fin vetenskaplig metod att sitta och titta på bilder på mikrofilm i några veckor.

Nog om detta. Det har hänt en del sedan jag skrev senast. FRA-lagen har inte riktigt slutat att vara en del av det allmänna tjötet. Jag tycker det är intressant, och intressant ur två aspekter.

För det första är det intressant att sossarna passar på att kasta så mycket skit över borgarna. Det var ju trots allt Bodström (ja han som främst förekommer i Tito Beltran-rättegångarna var förut känd som justitieminister) som kokade ihop alltihop med sina kompisar. De beställde till och med en undersökning som ledde till att kvällstidningarna kunde skriva rubriker som Svensken vill bli mer övervakad! Problemet var bara att frågorna i denna undersökning löd ungefär så här - skulle du kunna tänka dig lite högre bevakning om det stoppade terrorismen? Således kanske inte så objektiv undersökning, eller jag vet inte...

Den andra intressesanta aspekten är alla ni som gnäller om integritetskränkandet för egen del. Hur jävla intressanta tror ni att ni är? Jag har en grej för ironi - så för mig är det ganska humoristiskt att Facebook-grupper som "FRA hotar vår integritet" har så många medlemmar. Så ni har inga problem med att fläka ut er för hela vida världen på Facebook då eller?

Sen att Reinfeldt och hans kamrater har lyckats göra bort sig trots att det var sossarnas idé från början är ju ändå deras eget fel.

Om man inte bloggar så lever man inte. Ska försöka ta tag i det här.

Idag har jag:

- skrivit en krönika på 3000 tecken om mediernas framtid.
- vunnit över Man Utd med Man City på FM 2008 (det ni)
- kokat och ätit nudlar
- fått en resa till Amsterdam bokad åt mig.
- planerat ett projektmöte under morgondagen.
- Funderat på manus till ytterligare ett projekt.