GP Debatt tar upp ämnet cyklister.
"Av alla bilresor är mer än hälften kortare än fem kilometer, så det finns en stor potential för ökad cykling. Men de flesta vill inte cykla i blandad trafik. Cyklingen tar fart först när den bilfria infrastrukturen finns på plats, skriver Per Kågeson."
Den självklra frågan - när ska folk förbjuda cyklisterna? De är ju totalt livsfarlig många gånger. När de inte författar debattinlägg till tidningars debattsidor kör de ju halvt ihjäl folk i alla åldrr på stan.
Nu ska vi jobba för cyklisternas paradis och inkludera dem i infrastrukturen. Jaha. Det är ju just de cyklister som redan inkluderat sig själva i infrastrukturen som är galnast. Det är inte de som cyklar utan lampa och hjälm jag får väja för. Nej, det är den tightsbeprydde hjälmbäraren i 25-50 års åldern som terroriserar gatorna iförd ful cykelhjälm gärna ackompagnerad med ryggsäck och vattenflaska.
Nej - våga kritisera dårarna. Om vi ska se det ur miljösynpunkt. Fem kilometer - gå då. En liten promenad är bara bra, då slår man hårt mot både folkfetma och växthuseffekt.
2007-11-30
2007-11-29
...konduktörer tillåts leka konstaplar...
BETRAKTELSE Torsdagen den 29 november 2007 kunde onekligen ha börjat bättre. En kopp pulverkaffe och fyra timmars tågresa är förmodligen inte den optimala inledningen på en bra dag. Tydligen är det bara pensionärer som åker tåg på vardagsmorgnar. Jag antar att även det har sin charm. Utspillda kaffekoppar bortförklaras lätt genom att anmärka på hur ryckigt tåget tar sig framåt. En ny kopp lyckas den äldre damen till råga på allt tjata till sig. Som student blir du annorlunda bemött. Tåget kan nog vara det enda stället i världen som har frågat mig om legitimation i syfte att bevisa att jag är över 26 år gammal.
”Extra återkontroll av biljetterna!” De är ju värre än Västtrafik! Nog visste jag att EU-medlemskapet begränsat offentlighet och yttrandefrihet, men när vi går mot en polisstat där till och mer konduktörer tillåts leka konstaplar har vi gått lite väl långt. Jag börjar bli nyfiken på vilket land som blir det första att träda ut ur EU. Sätter lite otippat min slant på Storbritannien.
Bilden är inte menad att peka ut någon, utan ska snarare fungera som illustration och underlag för läsare utan fantasi
Det charmiga med pensionärerna är att det tar minst 20 minuter för dem att hitta sin sittplats (som de alltid har bokat minst 5 veckor i förväg under kvällskursen IFS - Internet För Seniorer”). Dessutom är de totalt oresonliga vad gäller platsbyte. Jag sitter på plats A, men har biljett för plats B. De bägge platserna befinner sig i samma säte, men B ligger närmare gången. Man kan ju tro att det blir lättare för de äldre att sätta sig där, men icke. Gikt, övervikt, synfel eller ryggskott till trots, lik förbannat ska de sitta på sitt nummer.
Tio minuter senare ska de ut igen, för att gå på toaletten.
- Ursäkta, betyder det röda att det är upptaget?!?! (Allmän fråga riktat till ingen, följt av fem rejäla knackningar på toalettdörren. Det är synd om dem som gillar det här med privatliv samtidigt som de är lösa i magen på ett SJ-tåg en torsdagsmorgon.
Imorgon reser jag till Stockholm. Jag måste plugga och har därförn valt en 6,5 timmars bussresa istället för flyget. Tanken är att tristessen ska hjälpa mig att komma in på Highscore-listan i spelet ”Medierna i Samhället 1.0”. Vi får se hur det går. Förmodligen blir det en taxi till Landvetter istället.
”Extra återkontroll av biljetterna!” De är ju värre än Västtrafik! Nog visste jag att EU-medlemskapet begränsat offentlighet och yttrandefrihet, men när vi går mot en polisstat där till och mer konduktörer tillåts leka konstaplar har vi gått lite väl långt. Jag börjar bli nyfiken på vilket land som blir det första att träda ut ur EU. Sätter lite otippat min slant på Storbritannien.
Bilden är inte menad att peka ut någon, utan ska snarare fungera som illustration och underlag för läsare utan fantasi
Det charmiga med pensionärerna är att det tar minst 20 minuter för dem att hitta sin sittplats (som de alltid har bokat minst 5 veckor i förväg under kvällskursen IFS - Internet För Seniorer”). Dessutom är de totalt oresonliga vad gäller platsbyte. Jag sitter på plats A, men har biljett för plats B. De bägge platserna befinner sig i samma säte, men B ligger närmare gången. Man kan ju tro att det blir lättare för de äldre att sätta sig där, men icke. Gikt, övervikt, synfel eller ryggskott till trots, lik förbannat ska de sitta på sitt nummer.
Tio minuter senare ska de ut igen, för att gå på toaletten.
- Ursäkta, betyder det röda att det är upptaget?!?! (Allmän fråga riktat till ingen, följt av fem rejäla knackningar på toalettdörren. Det är synd om dem som gillar det här med privatliv samtidigt som de är lösa i magen på ett SJ-tåg en torsdagsmorgon.
Imorgon reser jag till Stockholm. Jag måste plugga och har därförn valt en 6,5 timmars bussresa istället för flyget. Tanken är att tristessen ska hjälpa mig att komma in på Highscore-listan i spelet ”Medierna i Samhället 1.0”. Vi får se hur det går. Förmodligen blir det en taxi till Landvetter istället.
2007-11-27
Han ska nypas i örat...
UPPFOSTRANDE God morgon. Afrikas enda kvinnliga president, Liberias Ellen Johnson-Sirleaf är i Sverige enligt SVT Text. Syftet med besöket torde vara uppenbart för Johnson-Sirleaf, en stark motståndare till korruption och en vän av ordning. Liberia har tröttnat med att förknippas med AIK och framförallt med kvinnomisshandlaren Dulee Johnson, som på sin egen hemsida utmålar sig som något av en liberiansk nationalidol.
Läs mer om Dulee Johnson på www.baraben.com
Läs mer om Dulee Johnson på www.baraben.com
2007-11-26
Årets underhållare - J K Rowling
KAPITALISM Förr sade man att Pippi Långstrump var kapitalist. År 2007 tycker Entertainment Now att J K Rowling är årets underhållare. Hon har sålt över 400 miljoner om sin ärrade lilla trollkarl. En bedrift som är ganska imponerande med tanke på att tantens skriftliga kunskaper är ungefär lika förutsägbara och imponerande som Ebba von Sydows. Det är tydligen det vi vill ha i dagens samhälle. Det vi ser upp till.
Tant Rowling nöjer sig inte med att sprida kopiösa mängder av färglösa sagor, hon förföljer dessutom notoriskt folk som försöker profitera på den lilla trollkarlen. Någon stackare försökte skriva ett uppslagsverk om hela Potter-sfären. Då blev han med det samma dragen inför rätta, varpå Rowling snodde idén rakt av med motiveringen "när mina böcker är slut måste jag ha något att leva på". Observera att detta var en fri tolkning från min sida, och alltså inget direkt citat. Jag har aldrig träffat J K Rowling, om ni nu trodde det. Jag har sett Jan Stenbecks dotter på TV, det räcker. (Jan Stenbecks dotter verkar för övrigt inte ha ett eget namn, då hennes enda funktion verkar vara att just vara Jan Stenbecks dotter)
Vi kan således konstatera att Rowling är en girig kapitalist som profiterar på ungdomar. Hon har ingen skam i kroppen, utan ger sig direkt på kidsen. Hon slår hårt mot både föräldrar och mor/farföräldrars plånböcker. Ingen agerar? Vakna.
Vidare inser vi alltså att Ebba von Sydow är av ungefär samma skrot och korn, samt att Jan Stenbecks dotter är en ganska obetydlig person med förbannat mycket makt.
Oron
DET ÄR MANLIGT MED POESI
En knut som knyter sig själv
I magen bygger den bo
I bröstet kedjar den fast
I hjärtat börjar den gro
Lika skadlig som cancer
men så lömsk att den inte syns
I det abstrakta finns den,
finns den bara i mig
Ovissheten om framtid,
isbrytaren som spränger sönder trygghet,
skakningarna på natten,
omöjliga att kontrollera
Livet är en lång rad av nätter när jag inte kan somna,
för en knut som knutit sig själv
är knepig att få upp.
En knut som knyter sig själv
I magen bygger den bo
I bröstet kedjar den fast
I hjärtat börjar den gro
Lika skadlig som cancer
men så lömsk att den inte syns
I det abstrakta finns den,
finns den bara i mig
Ovissheten om framtid,
isbrytaren som spränger sönder trygghet,
skakningarna på natten,
omöjliga att kontrollera
Livet är en lång rad av nätter när jag inte kan somna,
för en knut som knutit sig själv
är knepig att få upp.
Politik
RIM Ett trådlöst nätverk av intolerrans
sprider sig över landet.
Folkhemmet har dansat sin sista dans,
snart klipper de sista bandet.
Alla spelar mot alla - ett parti schack,
politiker som terrorister.
Hot mot rädsla, handling mot snack,
fantasier om lösandet av tvister.
De förenta staterna av illussion,
och dess kampanjvalde konung av Sand,
har fått en barnslig hallucination,
att leka krig med blodad tand.
När Sandkungen värnar om andra,
kan man skymta hans trojanska häst,
När det blåser - Vem skall han klandra?
Sen, efter det eller här näst?
Riken som har oljerik area,
skall räddas så snart man kan ta vid,
Men människan i norra Korea,
ignoreras på bästa sändningstid.
Schackspelet har snart inga rutor kvar,
Sandkungen saknar både kulor och rygg,
allt för många sandslott vart än du far,
och i alla bor det någon som är fan så stygg.
Det vackra som var vi, som var oss, har försvunnit
Nu är det dem och ni, mot oss eller vi,
Religionen är förlorad - girigheten har vunnit.
Och alla schackpartier de slutar i remi.
De flesta folken lider, de rikaste folken blundar,
för det är ju inte deras fel,
att sandkungarna våldtar och plundrar,
det tillhör liksom inte deras klientel,
De säger: - Vi visste ingenting.
Ingen sa något till oss om andras öden.
Men om någon gav dig en vigselring,
och gifte bort dig med självaste Döden.
Nog skulle du fälla en tår allafall.
Gråta en skvätt i smyg.
Så där lagom svenskt som ett astmaanfall,
och skylla på att du är blyg.
sprider sig över landet.
Folkhemmet har dansat sin sista dans,
snart klipper de sista bandet.
Alla spelar mot alla - ett parti schack,
politiker som terrorister.
Hot mot rädsla, handling mot snack,
fantasier om lösandet av tvister.
De förenta staterna av illussion,
och dess kampanjvalde konung av Sand,
har fått en barnslig hallucination,
att leka krig med blodad tand.
När Sandkungen värnar om andra,
kan man skymta hans trojanska häst,
När det blåser - Vem skall han klandra?
Sen, efter det eller här näst?
Riken som har oljerik area,
skall räddas så snart man kan ta vid,
Men människan i norra Korea,
ignoreras på bästa sändningstid.
Schackspelet har snart inga rutor kvar,
Sandkungen saknar både kulor och rygg,
allt för många sandslott vart än du far,
och i alla bor det någon som är fan så stygg.
Det vackra som var vi, som var oss, har försvunnit
Nu är det dem och ni, mot oss eller vi,
Religionen är förlorad - girigheten har vunnit.
Och alla schackpartier de slutar i remi.
De flesta folken lider, de rikaste folken blundar,
för det är ju inte deras fel,
att sandkungarna våldtar och plundrar,
det tillhör liksom inte deras klientel,
De säger: - Vi visste ingenting.
Ingen sa något till oss om andras öden.
Men om någon gav dig en vigselring,
och gifte bort dig med självaste Döden.
Nog skulle du fälla en tår allafall.
Gråta en skvätt i smyg.
Så där lagom svenskt som ett astmaanfall,
och skylla på att du är blyg.
Näckrosdammen - ett reportage om precis ingenting
”Om du letar efter röka när du är i Göteborg, kom till Näckrosdammen, Vasaparken eller Femmans torg” sjöng Nationalteatern i låten ”Bängen trålar”. Idag förknippas parkens nattliv fortfarande med brott. Men på dagtid visar parken en annan sida av sig själv.
Främst är det narkotikahandel och blottare som rört sig i området. Men även misshandel och våldtäkter har förekommit, och då främst i samband med Göteborgskalaset, visar polisens statistik för anmälda brott. Så sent som i juli 2007 inkom en polisanmälan mot en blottare som onanerat framför en förbipasserande i parken. Narkotikahandeln har dock flyttat från parken med tiden.
Jag närmar mig Näckrosdammen från Humanisten, går in från ena hörnet. Fötterna pulsar genom löv. De färgar den gröna gräsmattan i olika nyanser av höstgult. Klockan är strax efter tre på eftermiddagen. Solsken. Träden har levt upp till fullo, och är nu redo att släppa sin sommarskrud. När vinden tar tag i grenverken regnar det löv. Ett mycket vackert fenomen som bara kan upplevas under ett fåtal oktoberdagar.
Bakom dammen, upp mot Lennart Thorstenssons gata, finns en övergiven scen. Här brukade man spela friluftsteater, hålla konserter och ibland även anordna utomhusbiograf. Bänkraderna är nedsjunkna och täckta av gräs. De består endast av mögelsjuka bjälkar. Det växer mossa på dem. Fukten i träbjälkarna är så genomgående att jag får använda en plastpåse när jag sätter mig ner. Det är förfallet, men scenen finns kvar i all sin prakt. Rododendronbuskarna ger en rogivande bakgrund. Dammen skänker lugn. Framför dem står trädet med parkens präktigaste krona. Löven har tappat sin gröna färg, men ännu inte vågat släppa taget.
På väg runt dammen rastar hundägare sina djur. Det är Golden retrievers och taxar, terriers och schäferhundar. En gammal man har ställt käppen åt sidan och vilar ut på en bänk. Parken ger känslan av en oas full av lugn och växtlighet i stadens annars så gråa tillvaro. I det lilla strandbrynet är några änder på jakt efter något att äta.
- Mata inte fåglarna, ropar en kvinna.
Jag inser att det är mig och min plastpåse hon reagerar på och förklarar att jag bara tagit upp mitt anteckningsblock. Ju mer fåglar som kommer, ju smutsigare blir sanden som barnen ibland stoppar i sig, förklarar hon.
Kvinnan visar sig heta Erika Andersson. Hon är på lekplatsen med treårige sonen Rasmus.
- Det är nära och bra. Här finns leksaker, en bra lekplats och andra barnfamiljer, säger hon.
Rasmus har klättrat högst upp på klätterställningen och pockar nu på full uppmärksamhet när han ska ta sig ner för rutschkanan. Ett tiotal andra barn njuter av höstsolen vid gungorna, gungbrädan och det nedfallna klätterträdet. Föräldrarna övervakar, gärna från en bänk i solen.
Till vänster om lekplatsen står ett litet rött hus.
- Där inne finns leksakerna, säger Erika.
Idag är det låst. Huset ägs av den ideella Föräldraföreningen för centrala Göteborg och Johanneberg. De arbetar för ett barnvänligt underhåll av Näckrosdammen och Johannebergsparken. På det lilla huset finns ett inplastat A4-papper som talar om att det bara kostar 150 kronor att bli medlem i ett år. Medlemsavgifterna går åt till att köpa nya leksaker. Tydligen är ingen av de närvarande familjerna med i föreningen.
- Jag har inte koden, men vi brukar få använda leksakerna när någon har öppnat, säger Erika.
Bortanför lekplatsen står en stor staty upphöjd. Den föreställer två hästar som klänger på varandra, kanske kramas dem. Djuren rids av en man och en kvinna. ”När vänskapsbanden knytes” står ingraverat i upphöjningen. Statyn är en gåva till Göteborg från medborgare i Åbo, och härstammar från den tid då Göteborg var fadderstad åt den finska staden.
Näckrosdammen anlades inför jubileumsutställningen i Göteborg 1923. Innan dess bestod platsen endast av en liten damm. Det firades att Göteborg funnits som stad i 300 år.
Jag fortsätter runt dammen för att ta mig tillbaka till min utgångspunkt. De stora buskagen av rododendron framträder allt mer. Små upptrampade stigar känns som vandringsleder i en regnskog – om än i miniatyrformat. Ögonen fastnar på ännu en staty. I en liten dunge står ett minnesmonument av Gustav III. Tillsynes bortglömd står den bland ormbunkar, enebuskar och ett hav av just rododendron. På plats kan man läsa att amerikanska medborgare har rest monumentet den 4 juli 1923. Gustav III var den förste monark som erkände USA som land efter inbördeskriget.
Bakom Gustav III har några overallklädda barn i sjuårsåldern upprättat ett fort. Fåglarna är fiender i borgen och ska därför jagas bort till varje pris. Pinnar blir till vapen.
Lite längre bort sitter tre unga killar. De röker. Av sin ålder att döma tjuvröker de, skyddade av buskarna och prasslet från fåglar som rör sig bland löven. Men kamouflaget är inte tillräckligt. Cigarettröken och deras målbrottsdrabbade röster blir en kontrast mot parkens stillhet och lugn. Ett lugn där vinden ersätter motorbullret.
HENRIK LUNDEGARD
henrik@fencing.se
Främst är det narkotikahandel och blottare som rört sig i området. Men även misshandel och våldtäkter har förekommit, och då främst i samband med Göteborgskalaset, visar polisens statistik för anmälda brott. Så sent som i juli 2007 inkom en polisanmälan mot en blottare som onanerat framför en förbipasserande i parken. Narkotikahandeln har dock flyttat från parken med tiden.
Jag närmar mig Näckrosdammen från Humanisten, går in från ena hörnet. Fötterna pulsar genom löv. De färgar den gröna gräsmattan i olika nyanser av höstgult. Klockan är strax efter tre på eftermiddagen. Solsken. Träden har levt upp till fullo, och är nu redo att släppa sin sommarskrud. När vinden tar tag i grenverken regnar det löv. Ett mycket vackert fenomen som bara kan upplevas under ett fåtal oktoberdagar.
Bakom dammen, upp mot Lennart Thorstenssons gata, finns en övergiven scen. Här brukade man spela friluftsteater, hålla konserter och ibland även anordna utomhusbiograf. Bänkraderna är nedsjunkna och täckta av gräs. De består endast av mögelsjuka bjälkar. Det växer mossa på dem. Fukten i träbjälkarna är så genomgående att jag får använda en plastpåse när jag sätter mig ner. Det är förfallet, men scenen finns kvar i all sin prakt. Rododendronbuskarna ger en rogivande bakgrund. Dammen skänker lugn. Framför dem står trädet med parkens präktigaste krona. Löven har tappat sin gröna färg, men ännu inte vågat släppa taget.
På väg runt dammen rastar hundägare sina djur. Det är Golden retrievers och taxar, terriers och schäferhundar. En gammal man har ställt käppen åt sidan och vilar ut på en bänk. Parken ger känslan av en oas full av lugn och växtlighet i stadens annars så gråa tillvaro. I det lilla strandbrynet är några änder på jakt efter något att äta.
- Mata inte fåglarna, ropar en kvinna.
Jag inser att det är mig och min plastpåse hon reagerar på och förklarar att jag bara tagit upp mitt anteckningsblock. Ju mer fåglar som kommer, ju smutsigare blir sanden som barnen ibland stoppar i sig, förklarar hon.
Kvinnan visar sig heta Erika Andersson. Hon är på lekplatsen med treårige sonen Rasmus.
- Det är nära och bra. Här finns leksaker, en bra lekplats och andra barnfamiljer, säger hon.
Rasmus har klättrat högst upp på klätterställningen och pockar nu på full uppmärksamhet när han ska ta sig ner för rutschkanan. Ett tiotal andra barn njuter av höstsolen vid gungorna, gungbrädan och det nedfallna klätterträdet. Föräldrarna övervakar, gärna från en bänk i solen.
Till vänster om lekplatsen står ett litet rött hus.
- Där inne finns leksakerna, säger Erika.
Idag är det låst. Huset ägs av den ideella Föräldraföreningen för centrala Göteborg och Johanneberg. De arbetar för ett barnvänligt underhåll av Näckrosdammen och Johannebergsparken. På det lilla huset finns ett inplastat A4-papper som talar om att det bara kostar 150 kronor att bli medlem i ett år. Medlemsavgifterna går åt till att köpa nya leksaker. Tydligen är ingen av de närvarande familjerna med i föreningen.
- Jag har inte koden, men vi brukar få använda leksakerna när någon har öppnat, säger Erika.
Bortanför lekplatsen står en stor staty upphöjd. Den föreställer två hästar som klänger på varandra, kanske kramas dem. Djuren rids av en man och en kvinna. ”När vänskapsbanden knytes” står ingraverat i upphöjningen. Statyn är en gåva till Göteborg från medborgare i Åbo, och härstammar från den tid då Göteborg var fadderstad åt den finska staden.
Näckrosdammen anlades inför jubileumsutställningen i Göteborg 1923. Innan dess bestod platsen endast av en liten damm. Det firades att Göteborg funnits som stad i 300 år.
Jag fortsätter runt dammen för att ta mig tillbaka till min utgångspunkt. De stora buskagen av rododendron framträder allt mer. Små upptrampade stigar känns som vandringsleder i en regnskog – om än i miniatyrformat. Ögonen fastnar på ännu en staty. I en liten dunge står ett minnesmonument av Gustav III. Tillsynes bortglömd står den bland ormbunkar, enebuskar och ett hav av just rododendron. På plats kan man läsa att amerikanska medborgare har rest monumentet den 4 juli 1923. Gustav III var den förste monark som erkände USA som land efter inbördeskriget.
Bakom Gustav III har några overallklädda barn i sjuårsåldern upprättat ett fort. Fåglarna är fiender i borgen och ska därför jagas bort till varje pris. Pinnar blir till vapen.
Lite längre bort sitter tre unga killar. De röker. Av sin ålder att döma tjuvröker de, skyddade av buskarna och prasslet från fåglar som rör sig bland löven. Men kamouflaget är inte tillräckligt. Cigarettröken och deras målbrottsdrabbade röster blir en kontrast mot parkens stillhet och lugn. Ett lugn där vinden ersätter motorbullret.
HENRIK LUNDEGARD
henrik@fencing.se
Min nya underbara blogg
NY BLOGG Som bloggare har det känts ganska trist att jag inte skrivit på en sån där blogg som alla andra har - en där man får tycka vad man vill och som sedan ingen läser. Mitt självförverkligande har dock blivit presens nu. Här utlovas varken kontirnuerlig uppdatering eller åsikter som engagerar och berör. Bloggen fyller enbart ett självförverkligande syfte.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
