Little Saturday

I efterskvalpet av gårdagens Debatt hade min utsände kompanjon och kollega konfronterat draken på fyran. Han hade svarat spydigt, men snabbt tappat intresset då han upptäckte att min kompanjon varken var Lasse Lagerbäck eller Yannick Tregaro. Inte ens Patrik Sjöberg var han.

Samma drake hittade jag på den största byline som förekommit i GT på 25 år. Han gillar inte att bli skojad med.

I övrigt börjar jag se ett mönster i bylineträsket. Om man får åka utomlands och skriva - då får man automatiskt en bildbyline. En sån där med sunkig bildkvalitet, som beskurits strax ovanför bröstvårtorna, och har miljöbakgrund.
Om man jobbar på sporten eller ekonomin, då har man också rätt till minst en bildbyline per nummer. Om man gör sitt jobb, och faktiskt producerar en journalistisk artikel är det tveksamt om den belönas med en bild. Däremot har du stor chans att få med hela kroppen på print om du skriver om schlager-SM. That´s nice.

Ikväll är det liten lördag.

Jag orkade bara tre timmar på K to the T to the B idag. Håller ju på och plöjer GT så det går inte särskilt fort eftersom jag måste göra diverse kodningar varje gång jag ser en bildbyline. Hann med fyra dagar idag, att jämföra med DNs fyra veckor på samma effektiva tid.

Tänkte på det här med rymdsonder och NASA. Deras nuvarande marsfarkost var beräknad att dö den 29 augusti. Då skall de lämna kvar den på en okänd planet helt utan begravningsceremoni. Är det att källsortera och tänka Al Goreiskt? Om vi nu planerar att förflytta oss i framtiden kan vi ju försöka lära av våra misstag och försöka ge fan i att förstöra ännu en planet.
Jaja, saken är den att maskinen lever vidare. Den var hårdare än amerikanerna tänkt sig. Den 14 oktober hade den pallat med en två dagar lång sandstorm. Den lever på lånad tid. Häftigt.