En person. Vi hänger. Kanske för ofta.
Jag fastnade för dig för du slog lite hårdare än alla andra.
Ditt hår, en hel vetenskap. Ett leende så cyniskt att intelligensen är svår att gömma. Även om du försöker. Men ett skratt som värmer mer än ett kärnkraftverk. En charmig paradox.

Vi förstår inte varandra. Det är det vi har. Gemensamt. Vi läser mellan raderna, men ibland tar vi fel på språk, det är nackdelen med att tala flera. Vi hjälper varandra. Vi finns.

Förlåt för det där sista jag aldrig sa.