Politik

RIM Ett trådlöst nätverk av intolerrans
sprider sig över landet.
Folkhemmet har dansat sin sista dans,
snart klipper de sista bandet.

Alla spelar mot alla - ett parti schack,
politiker som terrorister.
Hot mot rädsla, handling mot snack,
fantasier om lösandet av tvister.

De förenta staterna av illussion,
och dess kampanjvalde konung av Sand,
har fått en barnslig hallucination,
att leka krig med blodad tand.

När Sandkungen värnar om andra,
kan man skymta hans trojanska häst,
När det blåser - Vem skall han klandra?
Sen, efter det eller här näst?

Riken som har oljerik area,
skall räddas så snart man kan ta vid,
Men människan i norra Korea,
ignoreras på bästa sändningstid.

Schackspelet har snart inga rutor kvar,
Sandkungen saknar både kulor och rygg,
allt för många sandslott vart än du far,
och i alla bor det någon som är fan så stygg.

Det vackra som var vi, som var oss, har försvunnit
Nu är det dem och ni, mot oss eller vi,
Religionen är förlorad - girigheten har vunnit.
Och alla schackpartier de slutar i remi.

De flesta folken lider, de rikaste folken blundar,
för det är ju inte deras fel,
att sandkungarna våldtar och plundrar,
det tillhör liksom inte deras klientel,

De säger: - Vi visste ingenting.
Ingen sa något till oss om andras öden.
Men om någon gav dig en vigselring,
och gifte bort dig med självaste Döden.

Nog skulle du fälla en tår allafall.
Gråta en skvätt i smyg.
Så där lagom svenskt som ett astmaanfall,
och skylla på att du är blyg.