Det charmiga är att visa utan att berätta - och utan att majoriteten förstår.
Tyvärr genererar den sortens charm inte någon profit, utan måste kombineras med andra färdigheter. Som att undervisa fjollig kampsport eller skriva texter om mystiska men dock dokumenterade öar.
Kort och gott är jag inte mycket rikare bara för att den tjugofemte dagen i månaden råkar ha infunnit sig.

Varför skriva kontroversiellt när man inte har något att säga? Bara för sakens skull kanske. Må så vara. Varför skriva kontroversiellt över huvud taget. Soppan blir inte alltid bättre bara för att man rör om en extra gång, det handlar om att krydda rätt. Titta, nu droppas det klyschor på löpande band.

Några bekanta till mig var i Finland i helgen. Det tog tydligen över ett dygn för vissa av dem att komma hem med flyget. Själv var man i Kalmar. Tåget höll tiden.

Den observante läsaren noterar den ointelligentes bloggbonus av karaktären FinnTreFel.

Arrrrrrrrrrrrrrrrgh. Argh. Urgh.

Så sitter man här i skolan. Sista dagen innan inlämning. Kanske borde man skriva en krönika? Vi har ju trots allt gjort ett väldigt seriöst arbete om bildbylines.

Det som blir lite knepigt är när bildbylinen blir så stor att den i storlek konkurrerar med de "vanliga" bilderna på sidan. Då blir det lätt lite rörigt för läsaren att hänga med. Vem är kändisen och vem är journalisten? Båda är stylade, båda är blonda, båda är Photoshopade in i tidningen med en helkroppsbild. Knepigt det där.

Ett annat exempel är det vi valt att kalla toppbyline. Liksom ovanstående exempel tillämpas de oftast i nöjesdelen av tidningen. En toppbyline innebär att du får fylla en hel sida med text. Då kan det ju vara rätt logiskt och lite estetiskt tilltalande att lägga bilden i ovankant istället för det tråkiga jättesvenska nedre högra hörnet. Journalisten tar ju ändå ansvar för hela sidan.
Men, nu är ju verkligheten de facto lite jobbigare än så. En hel sida i nöjesvärlden är sällan mer än en halv. Resten är reklam. Tar journalisten som ler mot kameran högst upp i bild även ansvar för reklamartiklarna? Är det hans vitretuscherade tänder som ska sälja det nya medlet som ger männen håret tillbaka på hjässan?

När blev journalister försäljare? Vad hände med reflektionen?

Min kära kollega lämnade just kontoret med följande ord:
- Jag är aningen för full för att få panik.
Själv sitter jag kvar. Aningen för trött för att bita på panikens krok. Kanske. Min panik koncentrerar sig på andra saker, som att jag måste vakna innan klockan 08.00 imorgon.

För en gång skull är man inte ensam kvar på skolhelvetet bara för att klockan slagit nio, tio eller elva. Paniken har drabbat det individualiserade kollektivet and I like it. Det kan ni ha.

Imorgon är en vidrig dag som inte riktigt är förenlig med mitt sätt att se på livet. Jag har nämligen tider att passa. Läkarbesök, inervju, träning, möte. Fyra tider. Stress.

Nu ska jag promenera hem i det Göteborgska yrvädret.

Det krävs intagningsprov för att komma in på min skola. Det är många som tror de lyckas med det. Alla sitter just nu i husockupationstider och barrikerar skolans datasalar.

Jag måste skriva en krönika och en ledare. Jag har inga idéer. Ingen pasta i min pastasallad. Kan vara bra att skriva igång inspirationen lite. Vet inte om det funkar.
Deadline på fredag kl 08.00. Tick tack, tick tack.

Min diet senaste dygnet. 7 kycklingbitar, mycket apelsinjuice, mycket kallt kaffe. Med mjölk för att täcka in mejeridelen av folkhemsidyllens kostcirkel.

Tackade nej till lunch och hockey idag. What have I become, my sweetest friend?

Jag jobbar enbart med en kanal. En front. Ett projekt i taget. Det är min nya stil.

Jag är smartare än nittioåtta procent av populationen!

Var bara tvungen att göra ett IQ-test med anledning av den här personens bloggföreteelser.
Ytterligare plus på kontot är att testet genomfördes halvhjärtat, en söndagmorgon.
Således ligger jag uppskattningsvis 15-20 steg högre i "normalt" tillstånd. Ja, det är min uppskattning, men vad fan, det är min blogg.

Har ägnat dagen åt att skriva några skitnödiga texter, så då kan jag ju lika gärna knyta samman säcken med ett blogginlägg.

Uppstigning 06.30 imorgon för att åka och döma i Halmstad. Kan man kalla mig eldsjäl eller måste man hunnit bli gråhårig då? Ska bli kul att se mina fäktare i action dock. Det är ju därför man åker dit, även om domarbiten är mitt alibi.

Varför ska man debattera Alex Schulmans blogg i samhällsprogrammet Debatt? Vem låg med vem för den publicieten av 1000apor.se? När de dessutom tar in Birro på telefon så undrar man om Schulman själv regisserat programmet, eller kanske hans agent (om han nu har en sådan). Dessutom är det svårt att hysa agg mot en sida där Peter "Sveriges roligaste man" Apelgren figurerar.

Blir nog till att gå ut imorgon för de sista hundringarna på kontot. På söndag är det jobb och sen väntar terminens svåraste vecka. Som sju svåra år komprimerade till 4 dagar närmare bestämt. Det blir mycket kaffe.

När klockan är 01:26 sätter jag inga rubriker på mina inlägg...

JA!

Lycka. Den 25 Januari. Scandinavium.

Jag är tillbaka.

Efter en vecka på hamburgare, pommes och mayo har jag återvänt från den holländska huvudstaden. Det var en ganska trevlig resa. Förhoppningsvis kan jag åka till Köpenhamn nästa vecka. Det beror lite på arbetsinsatser och karma.

Tyvärr har verkligheten hunnit ikapp, och nu sitter man återigen framför en av skolans datorer. Försöker komma på lite frågor till en intervju som ligger inbokad i eftermiddag. Det står dock ganska still i huvudet. Försov mig inte idag allafall. Men lagen om alltings jävlighet slog till i form av SJ. Min kollega är försenad istället. Det här med att börja jobba samtidigt verkar väldigt svårt.

Det cirkulerar en video på Facebook. Den handlar om tre svenskar som åkte till Holland. En avant-garde version av de tre musketörerna kan man säga. Regissören, en ung kille från Kungsbacka, spås en lysande framtid inom indiekulturen. Filmen förmedlar en stark känsla och vågar gå utanför de normativa ramarna. Filmens huvudrollsinnehavare, Anton Samuelsson, är en skådespelare att lägga på minnet. Han kan bli riktigt stor. Liksom Persbrandt använder han hela sin 1,90+ kropp och fyller hela rutan när han är med i bild.

Idag borde jag skriva ungefär tre artiklar också. Dags att brainstorma lite med dataprogrammet....crosstabs....

Landvetter Airport

Bloggar live från Landvetter i brist på trevligt sällskap vid gate 19A. Första gången jag surfar på betalning sedan 1990-nånting. Vad hände med alla Internetcaféer? De kan inte gilla bredbandsgrejen.

Reporter P - if you're reading (as I know you are) Grattis i förskott på bemärkelsedagen.

Tydligen ska hotellet ligga nära flygplatsen. Det känns skönt. Lite tråkigt att Schipol är ungefär the size of Mölndal dock. Jag har glömt att kolla upp om holländarna besitter några gastronomiska färdigheter (inom juridikens måttstockar). Någon som kan tipsa?

Jag är något av en flygrädd person. Läs: Det finns allafall roligare saker att syssla med. Detta gör mig till lite sällskapssjuk strax innan avresa. Vilket påverkar både min image och telefonräkning på ett negativt sätt.

Nu har jag "Time left: 56:40". Jag lade i minsta beloppet. Är tanken att jag ska sitta här och dega eller ska jag i min vänlighet lämna över apparaten till någon annan? Kan man radera cacheminnet på den här? Måste jag sitta av tiden nu? Som ett straff. Det är ju orättvist, jag har ju ändå betalat.

Ha det bra.

Brytande nyheter!

Henke/Henkisch/Hänrick har varit rolig.
Replik: Det ska stå ”Jag sa ju att jag inte mådde bra” på min gravsten. Kom ihåg det.


I övrigt har dagen varit ganska tråkig.

”Jag” har suttit på J M G och grupparbetat. Själv. Så går det när man är den sämre hälften av en grupp där femtio procent måste förvärvsarbeta. På lördagar.
Sedan packade jag något annat än mig själv för en gång
skull. Sedan åkte jag ut till stadsdelen Göran Johansson glömde (kom igen, han kom till och med ihåg Kortedala). Alltså Högsbo. Sedan drack jag en drink mot min förkylning.

Imorgon åker jag till min Amsterdam.

Återkommer lördag 8/11.

Puss och kram.

...except....

Idag är undantaget. Idag var det vackert väder i Göteborg. Frosten slog till under natten, och löven blåste av trädkronorna så fort att de inte hade vett att bli gula, röda, orange eller bruna. De bara låg där i drivor, i sin grönhet. Det är det närmaste man kommer att pulsa i snö i Göteborg. Himlen var blå. Kylan adderade en poetisk touch. Idag är undantaget.

Imorgon åker jag till Amsterdam. Bloggen kan som sagt bli lidande.