Så här kan man ju också ha det...

Jag vaknar vid halvniotiden, bråttom bråttom bråttom, fixar till mig, käkar frukost och packar ihop lilla väskan. Jag går [rusar] ut i hallen för att ta på mig skorna och inser att de lämnat lägenheten utan mig.
Det ringer.
X: "Hej! Jag skulle bara ringa och säga att jag lånade dina skor!"
Jag: "Okej!" (Käken ihopbiten ur led)
X: "Hoppas att det är okej!
Jag: "Ok..eh..j" (Gråtfärdig)

En tid (en vecka) senare.

SMS: "Nu börjar det dra ihop sig... Är det lugnt om jag lånar något ur din garderob?"
"Okej skynda dig bara!"
En halvtimme senare
SMS: "Kan jag ta den nya klänningen du köpte i fredags?"
"Javisst!" (Desperat)
Fem minuter senare
SMS: "Har du ett svart skärp?"

Delar ur min garderob uppenbarar sig en fyrtio minuter senare. Jag blir glad och varm i hjärtat av att se hur min nya klänning, mina strumpbyxor och, ojdå!, min väska också ska få gå på konsert.

En tid (en dag) senare.

X: Hej! Jag ska precis dra! Till Liseberg!
X: Förresten kan jag låna din tröja (som redan sitter på låntagaren)
X: Kan jag ta din väska också som jag hade igår?
Jag: Sitter och bevittnar hur min garderob sticker iväg och roar sig på Liseberg.

Sms: "Kan jag låna dina röda pjuks?"
Jag: Låtsas att jag är mer berusad än jag är och "glömmer" att svara.
Sms: "Det snöar! Assesorize by XXXX. Hoppas du inte har något emot att jag lånat lite prylar. Typ halva outfiten."
Jag: Låtsas som att det ösregnar.
Uppenbarelsen: Min tröja (som jag faktiskt hunnit använda en hel gång), mina skor (som jag älskar och gärna vill fortsätta älska), min klocka, mina strumpbyxor och, ojdå!, min handväska också uppenbarar sig tio minuter senare.

Déjà - I have No Clue what to do - Vu.

UPDATE: Två dagar senare

X: "När ska du visa dina nya kläder som du har köpt, jag tänkte att du skulle ha modevisning"
Jag: ______________________________